Ända sedan jag var liten har jag drömt om att leva på en gård såsom de gör i Astrid Lindgrens "Alla vi barn i Bullerbyn". Att leva tillsammans med flera andra familjer, ha en liten gård med lite djur, odla och låta barnen springa fritt. Där alla kanske inte behöver arbeta ett 7-16 jobb utan de som vill kan arbeta hemma på gården, vara hemma med barnen och de som vill arbetar och drar in pengar för att få hushållet att gå runt på den fronten, man hjälper till där man kan. Vi vill inte bo instängda i en lägenhet på andra våningen där man inte ens kan släppa tanken på bilar på innergården.
Vi, min man och jag, strävar efter att uppnå denna drömmen för oss och våra barn. Vi vill försöka vara så självförsörjande som det går. Jag vill sticka kläder till mina barn i underbara ullgarn, plocka morötter till middagen direkt ur jorden, låta barnen mata djuren, hämta ägg till frukosten från hönorna. Vi vill slippa all skit i allting, försöka få bort så mycket som möjligt av allt skräp och alla tillsatser i allting. Vi är nya på detta, vi har mycket att lära och hemskt mycket att göra för att komma bort från alla gifter men vi börjar den resan nu. Har ni några tips så ös på! Jag vill lära mig massor!
Åh vad det låter som en hærlig drøm! Vi arbetar också lite ditåt, med høns i trædgården, stor køkstrædgård, træ- och tyg-leksaker, ekologiskt eller nærodlat osv. Så jag føljer efter dig hær också ;)
SvaraRadera